Stolligt på DN-debatt

En nationalekonom har på DN debatt föreslagit höjd moms och sänkt inkomstskatt för att mildra arbetslösheten.! Det är tydligt - och kanske för flertalet väl känt - att på den sidan kan man framföra vilka stolliga idéer som helst bara man har en titel som duger. Men namn och titel gör inte tankarna klarare eller mer välgrundade.

Tidsgenomslag för styrränta

Det hypotetiska tidsgenomslaget eller väntetiden 1-2 år, som också Riksbanken nämner i rapporter och som Christopher Sims statistik tydligen visar förefaller ju - trots avsaknaden av teori - tämligen realistiskt, men hans allmänna påstående om tidsgenomslaget saknar det mest fundamentala - nämligen att klockorna går olika fort i olika ekonomier.  

För utförligare diskussion läs den här sidan.

Ekonomipristagarens svammel

Att många nationalekonomer nästan alltid blandar politik och vetenskap är inget att förvåna sig över. Senast hörde vi Thomas Sargent svamla om sänkta löner och lägre arbetslöshetskassa. Det är beklämmande att media lätt faller för dessa okunniga kommentarer från s.k experter. Numeriska metoder  - som KVA-kommittén tydlligen föll för - kan aldrig bilda grund för hållbara teorier.

I BBC:s samtal med  nobelpristagarna - snillen spekulerar - är det nstan pinsamt att lyssna på Sims och Sargents argument och deras bidrag till debatten.

DN:s dogmatism

DN.sledarskribenter och folkpartiets talesman i ekonomiska frågor, Carl B Hamilton, argumenterar för en finanspakt utan att egentligen veta vad den innehåller. De är onekligen inne på en linje som inte tar hänsyn till demokratins grundläggande värden. Man frågar sig om och om igen varifrån denna eurodogmatism kommer ifrån? Den liberala ekonomin? Huvudlöst!

Nationalekonomi för vänstern?

Finns det något i traditionell nationalekonomi som kan kallas för "Nationalekonomi för vänstern"? Socialdemokraterna har på förtroenderådet tydligen tagit upp tanken att det finns något i det neoklassiska begreppsskafferiet som kan vara ett avstamp för en ny social demokrati. Författarna förefaller vara minst sagt exalterade över att hitta nya infallsvinklar i nationalekonomins  huvudfåra. Men det är svårt att uppfatta något som skulle kunna sägas vara nytänkande. Om de hade tagit fram någon mer nydanande teoretiker som t.ex. Steve Keen mera utförligt i något kapitel skulle det ha varit betydligt mer intressant, eller åtminstone kommit med nya kritiska synpunkter på den nationalekonomi, som de tycks vara upp över öronen förälskade i. Men icke.

Rekommenderad recension