Pengar, Ränta, Pris och Värde...

Ekonomernas försök att förklara räntan har misslyckats...
Felet beror inte på svårigheten i ämnet, utan snarare på det faktum att kapital-ränta (ränta på lån samt ränta på realkapital) är s.a.s den genetiska biprodukten av vår traditionella form av pengar och kan därför endast vetenskapligt  förklaras med hjälp av en teori om pengar. Pengar och ränta förblir  oskiljaktiga vänner, men de har också ett nära inre samband, ett samband som bäst kan förklaras i teorin. En teori om räntan  kan endast härledas från en teori om pengar.


Medan priset kan mätas med en viss noggrannhet, kan värdet endast uppskattas, det är enda skillnaden. En teori om priset måste därför gälla lika för pris och värde. En separat teori om värde är därför överflödig.


Silvio Gesell

Räntan och räntegapet

Om Riksbankens styrränta är 1,5 % och räntegapet 1,9% så ligger tydligen marknadsräntan på 3,4%,  men om styrräntan ligger på 2,5 procent och räntegapet ökar till 2,5 procent så hamnar marknadsräntan på 5%.  När räntan ligger så högt så innebär det att det ekonomiska året har 60 dagar mindre, nämligen 305 dagar - dvs då skall låntagaren kunna klara av sina lån på 10 månader! Ökar marknadsräntan till 5,5% så försvinner ytterligare en månad! Det som först inträffar vid en hög ränta är att den privata konsumtionen dalar kraftigt och ekonomin går mot en snabbt avtagande konjunktur. Alternativet är att löner ökar och därmed är prisökningarna och inflationen ett faktum och den ekonomiska tillväxten rasar.
Vanliga inkomsttagare klarar inte så höga räntor mer än kanske något år, sedan måste staten gripa in och rädda situationen. I annat fall kommer  inom kort samma utveckling som hösten 2008 att upprepas. Finansminister Borg har i alla fall gjort rätt när han ställer högre krav på bankerna och krävt stopp för bonuskarusellen i finansvärlden.

Leontiefs paradox

 Leontiefs paradox i ekonomi är att landet med världens högsta kapital per arbetstagare har ett lägre kapital per arbetstagare i export än i import.




Vad ligger bakom denna paradox? Jfr export av högteknologi USA och Sverige.

Vad har genus med våra nya pengar att göra?

Debatten om vad eller vilka som skall pryda våra slantar/sedlar går i media. På Newsmill har jag själv föreslagit att endast två kungar platsar, Karl IX och Karl XI vid sidan om nybyggarna, ingenjörerna och författare som Viktor Rydberg och Karin Boye.
Men hur skall man bemöta Bonnie Bernströms och andra feministers krav på placering efter genus? Den här typen av argument i alla sammanhang nöter så att säga hål på sig själv och för dessvärre inte debatten om jämställdhet eller jämlikhet vidare. Överhuvudtaget är själva begreppet genus väldigt malplacerat i alla debatter och har väl främst en syftning på det språkliga begreppet genus. Inom matematiken har genus en helt annan betydelse och avser antalet hål i en kropp (en torus har t.ex genus 1), och i denna betydelse platsar ju knappast begreppet genus att ens nämnas i någon debatt. Ifråga om hur vis skall pryda våra pengar har det matematiska begreppet dock en viss betydelse: skall våra slantar förses med ett hål i mitten så har vi dock på sätt och vis gett våra nya slantar genus 1. Men skulle det göra feministerna nöjda och belåtna? Tror inte det.

Kort sagt, genusforskning och genusargument i debatten upplever de flesta som tråkiga och bristen på saklig argumentation är alltför tydlig utöver själva det språkliga genusargumentet, som egentligen är överspelat för länge sedan och som de flesta av oss glömt och gömt eller kastat i soptunnan med den gamla skolgrammatiken.

Marknaden kontra social demokrati

I Dagens Nyheters ledare (osignerad) läste jag att Håkan Juholt har gett sig i "kamp med marknaden". Där får man uppfattningen att solidaritet och jämlikhet hör till en förgången tid och DN-skribenten konstaterar tydligen att dagens samhälle kräver ett mer "komplicerat koncept". Lite oklart vad ledarskribenten har i tankarna, men man kan ju tolka det som om solidaritet och jämlikhet är hopplöst förlorade idéer. Tyvärr har DNs ledarskribenter inte mycket nytt att delge läsekretsen; gammal välkänd liberalkonservativ kritik, som framfördes i borgeliga tidningar redan på 50- och 60-talen. Det numera uttjatade talet om arbetslinje och företagande i den liberala och konservativa politiken har inte särskilt mycket substans i grunden och baseras mera på en tro på sekelgamla liberala ekonomiska teorier om än de har uppdaterats av en inte särskilt övertygande eller hållbar matchningsteori som nyligen belönats med Riksbankens pris.

Håkan Juholt har stakat ut en färdväg som kan återge socialdemokraterna förtroende hos väljarkåren. Det som nu är av vikt är att den framtida politiken följer en ur rent mänsklig synpunkt hållbar utveckling. Ekonomisk tillväxt ur fler perspektiv än den trångsynta egennyttan och girigheten förutsätter nämligen jämlikhet och solidaritet  - kort sagt, social demokrati.

Solidaritet en nödvändighet

Håkan Juholt utstakade vägen för socialdemokraterna på kongressen förra lördagen: kamp mot barnfattigdom, bättre ekonomiska förhållanden för pensionärer och arbetslösa var några centrala områden för socialdemokraternas kamp för solidaritet. Men det har orsakat en kraftig anstormning mot Juholts vägval för socialdemokraterna, och i viss mån har väl kritikerna rätt när Juholt inte har sagt att reformer för att bekämpa fattigdom kräver ordentlig omfördelning av välfärden - vilket i klartext betyder att det krävs höjda skatter för höginkomsttagare om reformer skall finansieras. Här kan dock socialdemokraterna lugnt hävda att om utrymme inte finns för solidaritet och jämlikhet - om girigheten och egoismen har fått så stor utbredning -  så måste någon ha modet att visa vägen hur den gemensamma kakan skall fördelas rättvist och solidariskt.  Det finns egentligen inget annat alternativ.

Interest rate and the speed of time

Time is important, and time can (usually) be measured in different ways in different systems. Ancient Greeks used two words for time: Chronos and Kairos - sequential time or "time in between" - and Chronos is the time that can be measured.  But how is system time in different economic systems. Has the system time in Tokyo or Beijing the same values as in Stockholm? It can of course occur, but it is likely enough that the economic time passes with different speed. Differences in time has to do with the fact that central banks and the governments decide the length of the clocks pendulum and frequency by different interest rates.  When we are talking about economic systems or activities, we must keep in mind that everything in the world of economics in one way or the other has to do with the speed of time.  Economic activities are pariodic, and periodic systems are characterized by rotational movement, and frequency and oscillation is associated with wave motion and wave velocity. Over one period wavelength is usually represented by the greek letter λ. Velocity v of a wave is λ / τ, where τ represents the time difference. (The difference in position between two points divided by time difference of a wave is called phase velocity). 


Economists and politicians often talk about growth and the importance of economic growth (measured by GDP per capita). By doing so they just connect a number to "growth", but does that tell us anything about the concept of growth? In everyday situations, there is a foggy notion of growth, and it is not so easy to make the concept understandable. There are essentially two ways for the growth of a system, according to Erwin Schrödinger: One way is through a regular repetition of the same structure (eg in three dimensions), which is the way in which a crystal grows. The second is to build a more complex structure without repetition, with the structure developed into an aperiodic solid body. An aperiodic system builds more complex structures, where each body part of the structure does not have the same function as other parts of the structure. The trend towards a more complex structure means that a structure from the lowest structural level moves to higher energy levels by sudden leaps to a new development stage. From a relatively stable system with low energy levels with a constantly repeating of the same actions resulting changes through the periodic internal oscillations, which are constantly in progress within the system. It is through these internal movements that sufficient energy accumulates and allows for jumps across the energy threshold for the higher level.